[tjugo] playing in the rain is worth catching cold

Jag trivs och vantrivs. Det är så logiskt, jag är så logisk. Känslor är så logiska. Önskar man. Men verkligheten springer liksom ikapp en lite allt för ofta, fast man trodde att man hade flytt undan den och blä. Jag vill bo kvar här. Men jag vill också flytta långt härifrån. När man har känt så ett bra tag så blir det lättare att veta vad man vill när man förlorar en stor anledning till att stanna kvar.

Men det spelar ingen roll hur mycket jag vill det enda eller det andra för det finns bara ett alternativ, så det kanske är lika bra att sluta fundera, spekulera och tänka, och bara anpassa sig efter det? Jag vet inte, jag tror det. Jag har bra saker att vara kvar här för. Jag har fina vänner som jag inte vill lämna. Skolan är bra, familjen är bra och mitt vardagsrum är supermysigt på hösten och vintern.

Men jag har även fina vänner där, det finns säkert en skola som fungerar för mig och jag kan slå vad om att det finns en supermysigt vardagsrum där också. But as I said; I have no option. Det är nog bäst, för om jag var tvungen att ta ett beslut så skulle jag antagligen gå sönder. Jag antar att jag helt enkelt får lägga mina pengar på tågbiljetter dit när jag har tid. (För er som inte vet, jag pratar om Linköping. Fina Linköping.)

hey little train, we are all jumping on

the train that goes to the kingdom

we're happy ma, we're having fun

and the train ain't even left the station

hey little train, wait for me!

I once was blind but now I see

have you left a seat for me

is that such a stretch of the imagination?

Jag vet inte riktigt varför jag lägger upp random bilder ibland, men sån är jag.

38 dagar kvar.