[fjorton] tänk om du kunde se, hur processen tappar fart

som vacker poesi

och som dansande musik

flätas dina fingrar i mina

så som våra hjärtan

flätas i varandra

nästan som magi

vi andas tyst och stilla

två hjärtan

som tillsammans slår som ett

tillsammans

slår de

som ett

- utdrag från nattens tankar.

Dagarna går och jag vandrar omkring med ett leende nästan ständigt på läpparna, för just nu så tycker jag verkligen om livet. Jag trivs på gymnasiet, allt känns så mycket bättre än högstadiet, det är nu jag får göra det jag vill, vara den jag är. Jag tycker riktigt mycket om min klass också. Dagarna ser rätt så likadana ut, men för en gångs skull gör det inget, jag har hamnat i en bra rutin där jag känner mig säker. Jag har kommit igång ordentligt igen med träningen och jag älskar känslan av när endorfiner släpps fria i kroppen och jag blir lycklig i själen. Om jag jobbar på bra med matten så får jag skippa den på måndags-eftermiddagar och istället gå och ha extra idrott som inte betygssätts.

På våran ordinarie idrott idag hade vi orientering och trots att vi blev pissblöta, kalla och frusna så gick det bra, vi har bara hälften av kontrollerna kvar, och två lektioner till på oss. Heja. Nu ska jag göra i ordning kaffekopp nummer 4 för dagen, äta något och sedan köra ett lugnare träningspass innan jag slappnar av framför tv:n.

Kram, jag hoppas att ni ler lika mycket som jag, och att leendet kommer ifrån samma pumpande muskel.