[tre] run for your life

Den där känslan av att ta löpsteg efter löpsteg ner grusvägar och upp för skogsstigar, över åkrar och under tunnlar, genom byn. Att känna endorfinerna släppas loss och spridas i hela kroppen, lyckoruset som får kroppen att darra. Blodet som rinner genom mina ådror och pulsen som stiger, för hjärtat pumpar fortare och fortare för varje steg.

(brinn, hjärtat, brinn, du vet du kan förändra nånting. det blåser genom staden inatt, hör du sanningen? den lätt som ett skratt. brinn, hjärtat, brinn, vår fiende är rädd om sitt skin. det räcker med en gnista, ett bloss. de skulle vilja vara som oss)

Den där underbara känslan när kroppen är helt utmattad och man känner att man inte orkar ta ett enda steg till; men man gör det ändå, man fortsätter för allt vad man är, och vägrar ge upp. Ett sådant där ögonblick där man kan vara stolt över sig själv, när man vet hur otroligt duktig man har varit, och det känns i bröstet, i hjärtat, i hjärnan och ända ut i fingertopparna är man lycklig och stolt. Åh, vad underbart det är att springa.

Bilden är tagen ifrån tumblr, där den blivit reblogad hur många gånger som helst.