Jag har i ungefär ett års tid haft en dröm om att bli personlig tränare, och göra det jag älskar i mitt arbete, och leva på det. Jag vet att det är lätt att ändra sig - men jag har ändå känt att jag vill försöka satsa, ifall att. Nu i ettan så finns det ett alternativ, att börja läsa olika kurser som träningslära och idrottsfördjupning. Då väljer jag bort många andra kurser i tvåan - som kanske skulle vara intressant att lära sig. Nu är frågan om jag vill försöka satsa på idrotten trots motgångar, dålig motivation och ett nedtrampat psyke, eller om jag helt enkelt ska inse att jag borde ta en annan väg. Det är mycket funderingar - jag vet att jag inte gör ett val om vad jag ska arbeta med - men jag gör ändå ett val om att satsa hårt på en sak eller inte.
En dusch senare.
Har haft lite tid att andas ut nu, jag skakar inte lika mycket av utmattning och jag kan nästan andas normalt. Blodsmaken är så gott som borta och har ersatts av en bit kladdkaka. (Blodchoklad?) Jag har fortfarande ingen aning om hur jag ska göra. Som tur är har jag några veckor på mig att bestämma mig, så jag ska diskutera med min idrottslärare, andra människor och framför allt med mig själv. Det låter konstigt, men jag önskar verkligen att man fick läsa in mer poäng, och läsa mer kurser. Mer plugg. Whaat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar